Kom på att jag inte skrivit hur jag upplevde förlossningen. Så gör det nu! :)

 

Den 30 Juni cirka Kl 02:40 på morgonen vakna jag av känslan att jag var extremt kissenödig och sprank till toaletten. (3 meter från sängen) Vägen dit kändes det som att jag kissade på mig. Väl på toan känner jag mig inte kissenödig längre men det droppar fortfarande... Då slog det mig att de va vattnet som hade gått!!! 

 

Så väckte Oskar som precis hade kommit till ro... Ringde mamma som bor i samma trappuppgång som oss och sedan förlossningen. Eftersom jag inte börjat få värkar ännu sa dem att jag skulle vänta, men det tog inte lång tid innan värkarna började komma. Det tog ca 1-1½ timme sen hade jag 3-4min mellan värkarna. Ringde pappa som hade bilen ca halv 6 så åkte vi till Helsingborg. Var inne runt Kl 06:20 och var öppen 3 cm då. 

 

Efter ca 40-50 min fick vi komma in i ett förlossningsrum, nu tyckte jag att värkarna gjorde väldigt ont. Sen flög tiden iväg och jag minns bara fragment av tiden fram tills dess att hon var ute. Jag minns att dem paratade om akut kejsarsnitt, eftersom jag öppnades från 3cm till 9cm på väldigt kort tid. Ia's puls gick ner väldigt lågt på grund av det. Men dem avvaktade och blev genast mycket bättre.

 

När det bara vara en kort tid kvar innan hon var ute satte dem en sugklocka. Vilket är väldigt vanligt numera. Många frågar mig om det gjorde ont, eftersom jag bara hade lustgas och i krystvärkarna så får man inget utan bara när man har förvärkarna. JA, det gjorde ont.... Jag hade väldigt korta och svaga krystvärkar så jag fick krysta av ren vilja för att det skulle gå. Jag fick dropp så att värkarna skulle bli starkare men jag kände ingen skillnad. 

 

De två sista värkarna, precis innan Ia var ute vad de längsta och jobbigaste. Jag kände hur huvudet var ute och sen på andra värken kom kroppen. Den lättnaden och den känslan jag fick när Ia las på mitt bröst var otrolig. Vi hade ju inte tagit reda på vad det skulle bli för något så jag frågade direkt, "Vad blev det?". När jag såg att det blev en liten tös började jag nästan att gråta. 

 

Sen vi kom in i förlossningsrummet hade jag jättesvårt för att fokusera på Oskar. Det gjorde så ont att jag nästan glömde bort att han var med i rummet, att han stod bredvid mig. Men jag vet att han stod vid min sida HELA tiden. <3 Hans min när Ia låg på mitt bröst, tårarna rann på honom. Jag kände mig så otroligt lycklig. 

JA, jag kan absolut tänka mig att göra om det igen! <3 

 

Föddes den 30 Juni, KL 09:24, vägde 3475gram och var 51cm lång <3