Innan jag ens hunnit få mitt förtsa barn agerar jag som en mamma. Lite mer känslomässigt än någon annan hade gjort men sån är jag + lite gravidhormoner. Nu förstår jag verkligen varför mamma i alla år frågat om hjälp ed att städa köket, ta disken osv. Man orkar inte göra det själv varje dag, man blir trött på det väldigt snabbt. Dessutom visar dem andra ingen uppskattning heller. Förstår inte hur mamma stod ut med oss, för jag hjälpte inte heller till så mycket hemma fram till för ett år sedan... Kanske lite sent men försökte ändå hjälpa henne så mycket jag kunde!

 

Bara längtar tills jag och Oskar har egen lägenhet så vi kan ta hand om oss själva & inte behöva plocka undan efter 4 andra på köpet. Så blir de tinte lika mycket att göra för mig eller Oskar heller. Att gå och städa efter 4-5 personer 7 dagar i veckan tar hårt på kroppen, extra mycket på mig med min EDS. Igår stod jag och gjorde mååånga pannbiffar och AJ va ont i fötterna jag hade efter det, kunde knappt stå!! Dukade även fram bestick, tallrikar och maten. Ja, Oskar hjälpte mig med maten och dukningen, men efteråt skulle någon av de andra ta de som var i diskmaskinen och plocka undan från kvällsmaten, men vad hände? En tog ut komposten & sen hände inget mer. Jag och Oskar fick plocka undan maten!! 

 

Och idag skulle jag & lillebror göra maten, eller ja... Jag skulle egentligen slippa eftersom jag och Oskar gjorde maten igår meeeen, de blev jag och Oskar som gjorde det.... Sen hände de lite annat och sen bröt jag ihop totalt. Kände tåtarna komma och utan att ha ätit fördigt gick jag upp på rummet, la mig i sängen och bara grät. Pappa försökte stoppa mig innan jag hann upp på rummet men jag ville inte vara kvar. Kändes som att vad jag änd sa så var det fel och allt blev bara för mycket. Var redan irriterad sedan innan att vi fick göra maten idag också när pappa sa att vi skulle slippa. Suck!

 

Värsta nu efter åt när jag pratat med pappa och Oskar (för han va inte så snäll heller), är att ingen av de andra har sagt förlåt eller något... Visst, dem köpte en påse Ost & Lök Hjärtan (som är mina favoriter) men inte ett ord. Det känns väldigt tråkigt. Oskar bad iaf om ursäkt för de lilla han sa som gjorde mig upprörd och det gör mycket. Hoppas på att det blir förändringar som pappa sa, vill verkligen inte behöva ha det såhär hemma. Det är verkligen inte bra varken för mig eller någon annan för jag bli en tjatkärring i de andras ögon. 

 

När jag hade slutat gråta gick jag ner och tog en dusch, har en pall i duschen som jag satte mig på och bara satt men varma strålar i ryggen. Nu efter känner jag mig orolig i magen så tror bebisen kände att jag inte mådde bra :/ Vill inte att Pyret ska må dåligt för att dem där hemma inte kan ta ansvar och hjälpa till med hushålls sysslorna, fram för allt köket!!!! 

 

Ska fixa mig en stor varm kopp tee, kanske lite glass innan och sedan bara sätta mig i soffan & ta de lugnt. Kanske ha hundne i knät också! Behöver stressa av mig så myckt som möjligt... 

Om du känner igen dig i detta, kommentera gärna hur du gör eller hur ni gör för att det ska fungera hemma. Vill gärna prata med någon annan som har liknande situation!