Min 2a förlossnings berättelse ~

2018-05-19 @ 17:16:00
Dan Eric Per Krook
14 Augusti 2016 - KL: 01:32 - 49cm - 3 254gram

Eric var beräknad till den 10e Augusti, men kom 4 dagar senare. På morgonen den 14e vid 9 tiden började jag få sammandragningar som blev till värkar. Kom allt mellan 10min - 1 timme mellan gångerna. Mot kvällen vid 20-21 tiden började dem bli mycket tätare och gjorde mycket ondare. Ringde till förlossningen och dem tyckte vi skulle vänta. Men vid 22 tiden bestämde vi oss för att köra in. Min mamma tog Ia och Oskar körde oss till förlossningen. Barnmorskan vi fick var super trevlig, hon erbjöd oss lita fika och dryck. jag var öppen ca 5cm då. Vid midnatt hade jag fått Epidural och var öppen 7cm. Kände inte värkarna lika mycket och Oskar drack kaffe.

Jag berättade för barnmorskan att jag inte gillade min förra förlossning då jag inte var "med" på grund av lustgasen. Så det fick jag i mindre mängd så jag fortfarande var medveten. När hon sen kom in vid 1.10 så skulle hon kolla hu röppen jag var och då gick vattnet. DIREKT behövde jag krysta!!!! Hon blev också förvånad och jag kände hur Eric sjönk väääldigt långt ner och ville komma ut.

Tre krystningar senare var han ute, skrek inte direkt och såg lite blå/lila ut. Oskar klippte inte navelsträngen denna gången heller, det var ingne stor grej för oss. Vi hade precis fått en son! Vi tog inte reda på skönet med varken Ia eller Eric. Barnmorskan kallade snabbt in 3st till in i rummet som tog Eric. Det hördes att han hade svårt att andas. Han skrek inte som man brukar höra barn göra vid födseln, för att dem ska få syre i lungorna istället för fostervattnet. Han fördes till Neo-avdelningen, Oskar var mer chockad än vad jag var. Vi åt och sen strax innan kl 4 på morgonen den 15e Augusti träffade vi Eric som låg med sladdar och 100% syrgas. 

Just då var läget så allvarligt att de övervägde att flytta honom till Lund. Men han vissade förbättring redan efter 1,5 timme. Vi gick och la oss för vi båda var så otroligt trötta och vi behövde vila. Direkt efter frukosten träffade vi Eric igen. Så liten han kändes, kanske för att Ia redan hade hunnit bli så stor. När han låg på mitt bröst hud mot hud så behövde han ingen syrgas, mamma är bäst! 
 
Jag försökte amma men han tog inte riktigt tag och jag kände ångest för jag ville nog egentligen inte amma heller. Så han blev flaskbarn. Den 17e Augusti åkte vi hem med vår lille prins. Minns inte just nu vad som kände under dagen 15e och 16e. Han blev i alla fall "frisk" redan mot kvällen/morgonen den 15e så han sov med mig 16e till 17e. Läkaren sa att det kan ha varit så Eric inte hann/orkade att ställa om från att andas fostervatten till syre och behövde därför hjälp. Han hade också direkt problem med hård i magen. Så tidigt fick vi ta bort mjölkprotein och ge laxerande. 
 
Han har inga men från något av sakerna och han i år blir en stor och stark pojke på 2år. 
Tiden går verkligen otroligt fort. Är väl tur att man alltid har mobilen nära till hands så man kan dokumentera deras liv. Utan alla bilder och videos hade jag inte kunnat komma ihåg alla saker som hänt under dessa åren.

Läs om förlossningen med Ia HÄR.
 
Tack för att du läste! 

 





Här är trollen idag!
 
 


RSS 2.0